I vintras var jag ju iväg på en resa till Etiopien där jag höll i ett yogaretreat några dagar vid Babogaya Lake. En kombinerad upplevelse- och yogaresa som jag är så tacksam över att jag fick möjlighet att vara med på. Innan resan hade jag ingen aning om vare sig resmålet eller deltagarna (förutom två av dem). Det blev en fantastisk upplevelseresa med nya vänskapsband som flätades samman. Tänk att det blev så bra. Vi ville så gärna träffas igen så vi hade återträff på Enoteket i Norrköping förra veckan. Det slog mig hur lite jag egentligen har berättat eller visat från resan. Framförallt finns det en historia som är helt osannolik.

Strax efter incheckning när vi satt i en restaurang på Arlanda på väg mot Addis Abeba så pratade vi lite kring förväntningar och Jenny Ranung (ansvarig för resan) passade på att berätta lite mer om organisationen WSG som vi skulle besöka och också de som skulle ta hand om oss under hela resan. Jenny har mött dem flera gånger tidigare, både i Addis men också i Sverige. Organisationen åker runt till de länder som de har samarbeten med.

Eva, en av deltagarna, som bor i Stockholm berättade att hon hade mött två afrikanska män från Etiopien ett halvår innan vår resa. Hon hade tagit nattåget till Luleå för att sedan byta till buss mot Umeå där hon skulle hälsa på sin dotter som studerar.

Mitt ute i ingenstans hade två etiopiska män och en äldre svensk kvinna gått på bussen. Det hade varit ont om platser på bussen så en av männen satte sig bredvid Eva och hennes hund. De hade en trevlig pratstund och han hade berättat om upplevelsen av Sverige och sin egen historia om sitt land och att han hade haft en tuff uppväxt som gatubarn men att han nu arbetade med en organisation som hjälper fattiga familjer och gatubarn. Vi lyssnade alla intresserat när hon berättade om detta möte.

Flygningen till Addis gick sedan bra. Ett nattflyg utan mellanlandning vilket var jätteskönt dock blev det inte så mycket sömn.

Väl framme på flygplatsen så blev vi hämtade av vår guide från organisationen och hans chaufför OCH VET NI VEM SOM VAR VÅR GUIDE UNDER HELA RESAN? Jo, den man som Eva bara ett halvår innan mött på en buss mitt uppe i ingenstans i norra Sverige… Mengistu Bunaro. Hur sjukt är inte det?!

Han kände igen Eva direkt såklart och många skratt utbyttes – och han undrade också om hunden mådde bra.

Till saken hör också att Eva inför vår resa sökte på yogaresa med avresa just den 17 november – det som var vårt avresedatum för Etiopienresan. Hon hade kunnat landa var som helst i världen, men det blev just där i Addis Abeba. Det är märkligt och helt osannolikt. Världen är liten.

En resa med mycket innehåll. Så mycket starka intryck. Känsloladdade möten. Men också mycket skratt, hopp och kärlek. Snart kommer jag berätta mer om resan och om vår yoga vid kratersjön.

Namasté, Jenny